Blå Tågets framträdanden bygger på en slags hederlighet. Vi kanske inte repeterar så mycket, men vi är autentiska Vi spelar vad vi vill och går ingens ärenden. Vi har integritet. Det är klart att "Staten och kapitalet" kräver en sorts reservation, citationstecken, en markering av nostalgi. Berättelsen - om Statens och Kapitalets väloljade samarbete och allt förtryckande maktmonopol - är helt enkelt inte sann. Och inte längre på väg att bli sann. Idag har Staten - den demokratiskt legitima - tappat mark i förhållande till det alltmer internationella kapitalet, och försöker få tillbaka ett demokratiskt initiativ via EU och andra internationella nivåer. Jag önskar att Staten lyckas med detta, och ser med gillande på den sorts antitrustlagar som exempelvis förhindrade Volvo att köpa Skania. Vissa verser kan verka närmast utopiska i sin kärva funktionalism: "spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla / agnarna från vetet och föra var och en till hans rätta fålla."

Men dagens skola hankar sig fram utan riktning, studievalen lär vara lika klassbundna som förr, och inga effektiva testprogram låter begåvningsreserven träda fram. Det är verkligen ett solitt samhålle som framträder: "Så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer / och lär oss att respektera sånt som vi inte begriper..." Ja, vem begriper alla krångliga skatteskalor och luddiga demokratiska kompromisser? Många av dagens kverulanter och politikerföraktare skulle nöjda tystna om en suverän ledare tog över. Diktaturens dekret är lätta att begripa... Eller vad är alternativet? Vad händer när Staten och Kapitalet upphör att samarbeta? Naturligtvis inbördeskrig. Men knappast i förstånd av klasskamp och social revolution, utan av samma typ som när Jugoslavien föll samman. Fritt fram för lokala demagoger, inskränkt nationalism, etnisk rensning, hat och terror. Hat är ju en starkt enande känsla, en verklig gruppvärmare. Tillsammans hatar vi dom "feta nackarna", den institutionella makten, förtrycket som sådant! Det är betryggande abstrakt. Men har inte Göran Persson och, säg Stenbeck, misstänkt feta nackar?