En klassisk kaffepanna
en flaska fransk terpentin
och kaffekoppen på det höga
fönsterbrädet till vår målarsal
i Konstindustriella skolans
på Mästersamuelsgatan
översta våning

Ockra stad, Ockra stad
Dina gränder gör mig glad

Noaks ark, Noaks ark
glömdes under folkets park

Medeltid, medeltid
samlar riddarna till strid

Högkvarter, högkvarter
Ingen ser vad kungen ser

Borta är, borta är
mänskorna som levde här

Himmelen, himmelen
håller oss till sanningen

Med vått i vått, av zinkvitt till Sienna
och schumrat avfall, coelinblå socklar
En ovig pensels kommande till korta

Räddad av en himmel, gråblått dunkel
Sammanhållen och förmörkad svärta
Dystopiskt dystert alltför länge utställd

Men senare en sjuklig grönskas grund
Laserat indiskt gult, snart terpentiniskt
gnuggad med en ton av giftig mönja

Plåten sänkt och himmelskt oxiderad
En rostig skymnings skrap av knivar
fram till ett hjälpligt kolorerat vykort

Rutorna är inte rena
Men färger gör dom högst serena
Ömsom grät dom, ömsom log dom
En gång steg dom ur en skog som
bubblor ur en fjärran dimma
- formerna som kunde simma

Hamnens måne är förlåten
Nattens farled glittrar vitt
Flodens vatten lyfter båten
Dårar drömmer stort och fritt

Hamnen är en knottrig yta
Färgerna kan slipas fram
Vassa spegelbilder flyta
över blåsvart makadam

Över blåsvart makadam
vassa spegelbilder flyta
Färgerna kan slipas fram
Hamnen är en knottrig yta

Dårar drömmer stort och fritt
Flodens vatten lyfter båten
Nattens farled glittrar vitt
Hamnens måne är förlåten

Upprört problematisk är utsikten om hösten
I vindsrummet om natten låter ”Really the blues”
Av Erstavikens indigo förändrar blåsten rösten
och villorna blir tältstaden som seglas eller ros
stuvade av vikingar vid Ledungskeppens rösten
mot Kurland, Gårdarike, ända ner mot Miklagård
Österledens höga spel och äventyr där trösten
är framtiden av bragder och skatter i min vård

Svåra balkar skapar ordning
På verkstan finns en inre glöd
när massan långsamt värms politiskt

Demonstrationens process
leder till förbättrade förhållanden
Arbetets söner blir till ingenjörer

Uppmonterade kranar byggde landet
Rosten flagnar och järnbruken
struktureras till holdingbolag

Plötsligt hejdas natten om hösten
Pastosa drömmar från 50-talet
lever sitt liv på materiens insida

Hemma där på väggen hänger en personlighet
Penseldrag och färgfält från en femtiotalsestet
Dåligt spänd på spännram, hållen ganska mörk
Maskinmässigt koboltblå som känslan av en burk
Kamoflerande kulisser, ett stilleben efter storm
Fummelbruna klampar som förgäves söker form
Abstrakta impressioner efter hösten i en skog
En efterklangs förtvivlan från tiden när han drog

Dom långa åkrarna låg nysådda i maj.
Jordbruket genomgick ytterligare omställningar.
Var skulle man härbärgera den moderna maskinparken?

Men dom flesta studenter hade inte med detta att göra.
Det gällde bara att sno sig på, hitta sig själv
och en jättesnygg tjej att gifta sig med.

Och invänta morgondagen.

Den fullkomligt blå dagen.
Blåsminkad stiger tystnaden till väders
den djupa ravinen formar munnen
till ett framtida rop
pulsen dröjer i fjärran, en tunn kontur.
I dalen skäller ingen hund
och skuggan av ett runt moln
står i timmar förunderligt stilla på berget