Fru R: (rättar till någon detalj i klädseln och ropar) Vill Mari vara snäll och öppna!

Winge: Ja, jag fick adressen... Mitt namn är Winge, här är mina studentbetyg, och...

Fru R: Tag hans överrock och visa in honom, genast! Ja, Mari kan ta ledigt sen. Som vi sa, hela eftermiddan. Välkommen!

Winge: Mitt namn är Winge. Är jag väntad? Rumsförmedlingen...

Fru R: Ja, dom har redan förvarnat. Ni är så efterlängtad - just en sådan jag har önskat, en riktigt spänstig ung man. Ni kommer förstås från landet?

Winge: Jag kommer närmast från Grängesberg.

Fru R: (efter inspektion) Storartat. Är ni konstintresserad, herr Winge?

Winge: Konstintresserad? Jag vet inte...

Fru R: Se er om i rummet! Har ni sett såna tavlor förr? Här är Velazquez! Här hänger en teckning av Daumier. Och här! En riktig praktpjäs av porslin från det olyckliga Tyskland, från Meissen...

Winge: Jaha... från Meissen. Det var en stor sak. Är det en herdinna och små får? Och där smyger en varg!

Fru R: Ni har öga, herr Winge...

Winge: Förmedlingen sa att jag kunde få vänta med hyran - tills jag var etablerad?

Fru R: ...och en storartad framtid. Ni kan väl också uträtta ärenden? Ni kommer så lägligt. Om en dryg vecka har jag en liten mottagning - eller närmast en salong. Tänk om jag kan presentera er! Vi hinner nog lära känna varann. Slå er ner!
(Ställer sig därefter bakom honom och börjar smeka hans axlar och hals. Winge sitter som paralyserad. Efter en stund drar hon upp och leder den storögde Winge vid handen)
Följ med, herr Winge... följ med så får jag visa ert rum! Det är nyligen vitmenat och vi ska välja några tavlor som passar både rummet och er, herr Winge - en nymf av Boucher kanske...

Fru R: Och här, kommissarien är min nye adept, herr Winge. Han är en mycket skarp ung man. Redan har han hjälpt till med renovering av taket och en grundlig omhängning. Tycker ni inte att tavlorna kommer till sin rätt?

Uggla: Goddag, unge man! Uggla var namnet. Kommissarie Uggla. Jag hörde att ni var ny i stan. Hoppas inte fru Ramona blir för krävande! Det är verkligen en formidabel konstsamling. (till fru R) Är ni inte rädd för tjuvar här på andra våningen? I Nederländerna kör dom fram extrahöga paketbilar och ställer sig på taket. Sedan är det bara att panga fönstren!

Fru R: Nej, bevare mig. Det var ju en simpel idé. Men det här ligger nog för högt?

Winge: Fru Ramona kommer dom inte åt! Hon är för bildad, helt enkelt.

Dr. Borg: (till Winge) Mitt namn är Borg. När jag ser er, unge man, är det som jag kommer tillbaks till mig själv i min ungdom, så vilsen och full av möjligheter. Jag hoppas ni kan förverkliga er själv, så som jag gjorde!

Winge: Jag växer med uppgiften, herr Borg!

Fru R: Det blir något, det kan jag redan se. Det lovar jag. Men han behöver väl inte bli psykiater som ni, doktor Borg?

Dr. Borg: Nej, det finns andra hedervärda yrken. Man kan bli polis, som kommissarien här. Han fyller ett verkligt behov.

Fru R: Mari! Ge kommissaren ett glas pärlande mosel!

Mari: (går fram med brickan och niger, en aning ironiskt) Ja, Winge kan ju bli polis förstås. Men ni, kommissarien, kan väl aldrig bli som Winge!

Uggla: Vad menar ni med det? Vad har Winge egentligen i bagaget? Tror ni inte att jag engång var ung och begåvad? Jag gjorde min karriär. Men man kan inte lyckas med allt här i livet. Man tvingas också hantera nederlag. Tyvärr, tyvärr!

Dr. Borg: Mari är en impertinent och framåt flicka. Och Winge en klart ambitiös gosse. Jag tror jag förstår Mari, fast hon känner sig lite maktlös.

Winge: Häll upp åt mig också, Mari. Jag börjar känna att det är dags att fira. Det är så intressant med borgerliga gäster. Man får reda på så mycket. Du och jag kan verkligen lära oss, Mari!

Mari: Jag lär mig hela tiden. Varsågod! (lägre) Men vad kan man veta om den där doktorn egentligen? Är han inte lite skum? Vad vill han egentligen?

Fru R: (flikar in) Åh, doktor Borg är en lysande psykiater som har lyckats med dom mest ovanliga fall. Min framlidne make, van den Branke, är honom stort tack skyldig. Tack vare Borg kunde han avslöja en bedragare i den närmaste vänkretsen. Det är så roligt att se doktorn på min mottagning!

Uggla: Ja, Borgs omdöme har hjälpt mig många gånger. Och nu har jag en undersökning där jag hoppas på lite assistans. Förutom psykofarmaka är doktorn hemma i lite av varje. Han är en riktig Sherlock Holmes!

Dr. Borg: Nej nu får ni verkligen sluta tala om mig. Det här är inte roligt - jag vill helst hålla mig i bakgrunden. Och jag slutade röka pipa för länge sen.

Uggla: (avsides) Tack, Borg, för att du drog med mig hit.
Fru Ramona är verkligen en personlighet. Och hennes namn har ju helt oväntat dykt upp i min utredning. Hon kan nog dupera med sina manér och societetskontakter. Men hur intrigant kan hon vara? Du känner henne uppenbarligen bättre än jag.

Dr. Borg: Ja... jag kan väl inte påstå att vi är gamla vänner. Men folk vänder sig till mig om personlighetsstörningar. Jag fick en viss inblick. Jag tror vi har hamnat mitt i smöret. Jag undrar vad hon vill med herr Winge...

Fru R: (avsides till Winge) Åh, Reginald, du spelade så fint på flygeln i går. Så enkelt och inkännande. Det är så roligt om jag får kalla dig för Reginald, precis som min gamle farbror. Han hette Reginald Cervantes Y Ramona och var en riktig erövrare. Även om han mest höll till i köksregionen.

Winge: Kalla mig gärna för Reginald. Det känns verkligen bra - ”Reginald Winge”, till er tjänst! Jag tror jag ska gå ut offentligt med det.

Fru R: Säg inget just nu bara. Vi ska ligga lågt och kunna agera inkognito. Jag har ett uppdrag till dig, som kräver mod och beslutsamhet. En skulptur av Brancusi har tyvärr hamnat i orätta händer. Vi har ingen möjlighet att rätta till detta på laglig väg.

Winge: Räkna med mig!

Fru R: Men vi behöver ju inte för den saken dölja våra känslor - kärlek är tillåtet. Du hade ju en stilig vals! Det blir något nytt för våra gäster.

Winge: Den här sjunger jag egentligen bara för mig själv! Som att jag vandrar i skymningen utmed kajerna, dansar runt, stannar, tänder en cigarett och avslutar sången på Nationalmusei trappa! För första gången i livet är jag pånyttfödd. Bara uppfylld av ensamhet vill jag sjunga om vår kärlek!

Fru R: Tag din ensamhet, Reginald! Du har min tillåtelse.

Mari: Vart gick Winge, fru Ramona? Han liksom försvann.

Fru R: Winge kommer när han kommer. Och går när jag säger till. Mari kan vara lugn - allt är under kontroll. Han är snart här igen. Vi får se till att gästerna trivs så länge.
(Till Uggla) Så roligt att jag fick träffa kommissarien. Ni gör säkert ett viktigt arbete i samhällets tjänst. Det finns ju så många brottslingar. Tänk att Borg har sådana sociala vänner! (till Borg) Vad har du mer för överraskningar i beredskap?

Dr. Borg: Ni kan ta det lugnt. Jag är för det mesta ensam. Jag kommer i varje fall inte dragandes med någon patient, även om det kanske skulle vara en bra terapi att träffa er, fru Ramona!

Fru R: Tack doktorn! Ja, dom flesta mår väl i mitt sällskap. Eller vad säger kommissaren?

Uggla: Det har varit en mycket underhållande afton. Ni har gjort ett oförglömligt intryck, måste jag säga. Och er unge adept, herr Winge - ja, där kommer han!

Winge: (Egendomligt upprymd)
Hej, svejs i lingonskogen. Nu hoppar råttorna på torra land! Här dansar herr Uggla både vals och mazurka... (tar tag i Uggla, svänger honom runt och skrattar) ...eller jitterbugg med doktor Borg!

Fru R: Nej men Winge, akta våra gäster! Dom är inte vana vid dans. Bjud upp mig istället, så får Mari ställa sig som vokalist - det gör hon så gärna. Sjung något riktigt soft, en nattklubbsmelodi - som en värdig avslutning på kvällen...

Fru R: Så skönt att vi är ensamma. Du är just en skön figur som kommer tillbaka så hög och vild. Åh, Reginald - lek gärna, men släng inte bort dig!

Winge: Jag blir alldeles yr. Det är så oerhört, så mycket nytt. En skulptur har hamnat i orätta händer! Men vad kan jag göra?

Fru R: Det är en sak av den oförliknige Brancusi, gammalt stöldgods som snart går på konstauktion här i Stockholm. Men du ska få godsnummer och användbara ritningar till lagerlokalen.

Winge: Men vem är Brancusi? När levde han?

Fru R: Brancusi är den formidabelt modernistiske skulptör, vars ägg ”Den nyfödde” sedan 60-talet ligger här på Moderna Museet. Han är en verklig pionjär från det tidiga 1900-talets Paris där han träffade Picasso, Apollinaire och Edward Munch. Han arbetade vidare genom världskrigens decennier ända fram till slutet på 50-talet.

Winge: Det måste varit ett strålande, hemligt liv. Tänk att ha varit mitt i smeten och verkligen format historien!

Fru R: Ja, han formade i varje fall sina skulpturer, i glänsande metall och grovhugget trä. Det är arkaiska former, ständigt närvarande, giltiga för all tid. Han sammanfattar verkligheten.

Winge: Det låter fantastiskt. Oj, oj, oj, en sådan konstnär är det inte många som kan bli.

Fru R: Alla stora konstnärer är solitärer. Ursprungligen var han en bondpojk från Rumänien.

Winge: En bondpojk som jag!

Fru R: Men vi kan äga hans verk, förstå det, använda det och till och med avyttra det. Du ska hämta en ”fågel i rymden”.

Winge: Hellre en fågel i handen, brukar jag säga.

Fru R: Du är ung och grön, men du är mitt bästa kort. Jag har förresten skrivit till vår internationelle samordnare, Monteverdi, för att du ska bli introducerad.

Winge: Monteverdi? Var har jag hört det förr - är inte han tonsättare?

Fru R: Monteverdi var den som inledde barockens grandiosa epok. Men jag syftar på vår högst levande ordförande från Global Art Foundation i Amsterdam. Dom samarbetar med Unesco. Och vi behöver påfyllning i kassan.

Winge: Det är verkligen ett stort ansvar. Klarar jag detta?

Fru R: Du kan ta det alldeles lugnt, koppla av och lita på mig. Kvällen är över. Känn efter var du är och dröm sedan om Brancusi! I morgon har du detaljerna, tidsschema och ritningar.

Andra akten

Fru R: Brancusi! Åh, så jag väntat... men, Reginald, vad du ser ut! Kom får jag se! Du är ju alldeles sönderriven....

Winge: Det var verkligen en pärs, fru Ramona! Jag höll på att gå rakt i fällan. Men ingenting kan stoppa mig.

Fru R: Stå still - ska jag badda dina sår. Var det något fel på ritningarna?

Winge: Nej - det fanns en öppen källardörr på området. Förrådet var verkligen lätt att bryta sig in i - om man visste om svagheterna. Men på vägen ut mötte jag en nattvakt som försökte hejda mig.

Fru R: Men Reginald, vilken otur. Han måste ha gått ifrån sitt schema. Sådär får det inte gå till!

Winge: Jag försökte säga det, men han envisades. Till slut slog han huvet i en bänk och svimmade.

Fru R: Ja, du gjorde ett bra jobb. Jag har inte missbedömt dig och varför skulle jag gjort det? Jag kan se vad en man går för. Du är ett framtidslöfte!

Winge: Är du säker på att vi inte åker fast? Polisen var ju här senast igår.

Fru R: Stöldgods förblir stöldgods. Efterforskningarna kommer att bli mycket diskreta. Och det passar ju oss. Eller hur, min hjärtetjuv?

Winge: Men hur ska vi prångla ut den här. Vi kan ju inte deponera den på Moderna Museet?

Fru R: Säg inte det! Men vänta får du se. (Vänder skulpturen och skruvar försiktigt med bottenplattan mellan knäna) Det är egentligen en sorts brevduva. Här ska vi se. (Tar fram en tub , skruvar av locket och välter ut innehållet)

Winge: En gnistrande röd sten! Det måste vara en rubin...

Fru R: Men det viktiga är brevet: ”Kära hälsningar” från släkten vid Costa del sol. Och här är en påse med mycket fint pulver. Rökheroin, min vän, inte kokain. Om vi vill ha mer av varan - hm - jaha - får vi möta upp i Oxelösund redan på måndag!

Uggla: Det var en remarkabel tillställning som du drog med mig på hos fru Ramona!

Dr. Borg: Ja, det blev intressantare än jag hade kunnat ana. Men du sa att hon figurerar i en utredning - hur kommer det sig?

Uggla: Ja, det börjar framgå att det finns intressanta samband mellan knark och konst - mellan det ökade antalet konststölder och den internationella narkotikahandeln. Konstverk är lätta att transportera och lätta att föra förbi den reguljära valutakontrollen. En idealisk valuta vid stora knarkaffärer!

Dr. Borg: Jaha, jag tror jag förstår! Skumma affärer pågår i öppen dag, utan att det märks. Konstens respektabla skimmer bidrar till att förvilla begreppen.

Uggla: Så verkar det faktiskt fungera. Det kanske inte bara gäller knark.

Dr. Borg: Men är konst bara förvillande? Konsten är ju kommersiell! Vad människor har för preferenser kan vara ganska avslöjande ibland.

Uggla: Men hur ska det gå för uppkomlingen Winge i fru Ramonas vidlyftiga skugga? Har han överhuvudtaget en riktig chans?

Mari: Ja, nu är dom borta igen, tillsammans. Jag undrar vad dom håller på med. Det är så synd om Winge att bli snärjd och indragen i allt möjligt. Fru Ramona förstår inte vad Winge egentligen behöver. Hon förstår överhuvudtaget inget annat än sina egna skumma intriger. Hon är kanske bildad, men hon är fullkomligt hänsynslös och maktgalen.
Det är åtminstone min åsikt. Jag undrar vad som händer när Winge slutar att begapa sig i henne. Han borde stå på egna ben. Han kunde bli trapetskonstnär! Eller kanske sångare! Han kunde bli något riktigt, och jag skulle hjälpa honom.
Ja, jag skulle verkligen hjälpa honom. Tänk om han kunde förstå hur elak fru Ramona egentligen är. Han skulle se henne när hon är full och slirar med munnen. Han skulle se hur ful hon kan bli, hur gammal och dum hon är. Äntligen skulle han ta avstånd från henne och förstå sitt eget bästa.
Han skulle ta mig i handen och vi skulle rymma tillsammans - vad är det här?
Den saken har jag inte sett förut - den är jättesnygg! Det är nästan som en fågel. Och här ligger en påse med vitt pulver - är det inte kokain? Åh, det har jag aldrig prövat - man ska dra in det i näsan! Här har jag ju ett sugrör - jag strör lite här på bordet...

Fru R: Där är du, Mari! Det var utmärkt. Du får hämta lite förfriskningar åt oss. Eller förresten - gör lite riktigt bergamotté och servera med kex och marmelad.

Mari: Ja, frun. Ska jag ta fram honungsburken?

Fru R: Allt vad du kommer på, Mari lilla! Det finns goda ostar. Vi behöver ta igen oss. Vi har haft en ansträngande natt, eller hur Reginald?

Winge: Vi är trötta, Mari, men lyckliga. Det ska du också vara. Gör ditt bästa! Det är roligt att se dig!

Fru R: Åh, va gott. Efter det här får vi ha en liten siesta. Mari får göra en liten sängfösare sedan - ett enkelt glas vermouth.

Winge: (häller upp the) Det ska bli roligt att komma till Brüssel. Jag har egentligen aldrig varit utomlands!

Fru R: Aldrig? Var har du varit egentligen?

Winge: Jag var en gång i Moss - det ligger i Norge. Men där fanns en konsthall! Jag såg en utställning med Hannah Ryggen.

Fru R: Hannah Ryggen - jo, jag tackar! Det är inte många som förstår textilkonst av det slaget. Hon gjorde garner direkt av fåren. Du har väl läst ”Pelles nya kläder”?

Winge: Ja, Pelles byxor blev blåa och fina. Men Hannah vävde in budskap och motiv från kriget i stora gobelänger. Det var så strängt och vackert.

Fru R: Ylle är präktigt men ändå så svårt att hantera. Textilkonsten trasslar till det lite för oss, måste jag säga. Men vad hade du i Moss att göra?

Winge: Jag skulle pröva en kanot. Men den sjönk!

Fru R: Sån tur att du kunde simma.

Winge: Jag simmade över halva Oslofjorden och sen stod jag länge och tog igen mig vid ett broräcke under den blodröda solnedgången. Det var tur att jag klarade mig!

Mari: (som under tiden har himlat sig) Ja, det var verkligen tur att du klarade dig. Det är dumt att åka utomlands sådär. Vadsomhelst kan hända!

Fru R: Mari kan gå och hämta den där sängfösaren nu. Skulle du ha något, Reginald?

Winge: Nej, jag behöver inget. Jag ska dra mig undan till mina studier, fortsätta med jugendtiden. Adios, damerna!

Fru R: (efter den redan gångne Winge) Adios! Min underbare fackelbärare!

Mari: (niger och serverar) Varsågod.

Fru R: Tack, Mari. Ljuvligt! (tar först en pralin, därefter det kontaminerade vermouthglaset.) Åh, så gott...det är verkligen...tänk att jag är så sömnig. Jag känner mig i sjunde himlen, som om jag äntligen kunde sova riktigt gott och...länge... (Mari avlägsnar sig, skuldmedvetet förskräckt)

Winge: Nej, nej fru Ramona! Nej, vad är det som har hänt? Du får inte dö! Nej, fru Ramona... men Mari! Vad gjorde du, Mari?

Uggla: Mycket tyder på att Winge och Mari tagit Malmötåget på onsdagen - en vecka innan fru Ramona hittades mördad i sin våning.

Dr. Borg: Hon upptäcktes inte förrän hon legat död en dryg vecka?

Uggla: Nej, tyvärr. Jag hade planerat ett besök, men...

Dr. Borg: Fru Ramona var en mycket säregen och sprituell dam. Och nu giftmördad! Jag kommer att sörja henne.

Uggla: Vi har undersökt hennes lägenhet. Bland annat hittade vi ett testamente där Winge är förmånstagare. Tyvärr verkar fru Ramona ha varit involverad i finansieringen av handel med olagliga droger. Knarksmuggling, rent ut sagt.

Dr. Borg: Och vidare?

Uggla: Spår av heroin. Vi fann kryptisk korrespondens med en viss Monteverdi på ett handelsbolag i Brüssel. Vi känner till honom sen tidigare. Han sköter också något som heter Global Art Foundation i Amsterdam. Det är svåråtkomligt. Dom samarbetar med Unesco.

Dr. Borg: Winge och Mari tog tåget... men det går ju fortare med flyg.

Uggla: Dom verkar ha fört något med sig, något stort paket. Det är ju mera krångel med bagaget på flygplatserna.

Dr. Borg: Och vad hände på auktionsfirmans lager?

Uggla: Ja, det var innan dödsfallet. Inbrottet är dokumenterat, men en preciserad stöldanmälan tycks dröja. Väktaren har en beskrivning av en lätt maskerad och mycket vältränad förövare med en tung pjäs i handen.

Dr. Borg: Det är ingen annan än Winge. Han är ur balans och kan vara ytterst farlig.

Uggla: Romansen var ju så uppenbar och etablerad. Han kände till Monteverdi...

Dr. Borg: Vi flyger till Brüssel genast.

Uggla: Jag är glad att du ville göra mig sällskap!

Dr. Borg: Det är ingen större skillnad att gå omkring här på gatorna i Brüssel mot att gå omkring på gatorna i Stockholm.

Uggla: Nej, särskilt om hösten kan Europas städer kännas ganska lika.

Dr. Borg: Det är samma väder, samma bilar och affischer och samma blöta blad på asfalten. Har du fått en klar bild av vad som hände?

Uggla: Dom måste känt sig ganska bortkomna. Hur skulle dom söka kontakt? Berättelsen jag fått ihop är ganska entydig. Ungefär så här gick det till:

Mari: Hur gick det? Åh, Reginald, har du slagit dig?

Winge: Det var hårt. Men jag träffade verkligen Monteverdi. Eller - han träffade mig. Aj, rör inte. Det är bara ett blåmärke. Han var grym och gav mig en läxa. Men sen fick han syn på Brancusi...

Mari: Vilken tur! Ville han köpa skulpturen? Vad skulle vi göra?

Winge: Han sa att den var smutsig.

Mari: Smutsig? Jag hade ju putsat av den jättenoga. Den var så fin och glänsande.

Winge: Jag tror han mena att den var känd som stöldgods. Den kan inte genast presenteras på marknaden. Men han skulle ta hand om den.

Mari: Men då har vi inga pengar. Vad skulle vi göra?

Winge: Ja, han skulle ordna för oss på ett ställe i Amsterdam. Du skulle hjälpa till att försörja oss så länge...

Mari: Skulle jag? Ja, det kan jag ju göra förstås. Vi måste ta vägen nånstans. Jag blir rädd när jag tänker på kommissarie Uggla och doktor Borg. Dom tror väl att vi är mördare.

Winge: Vi!? Du är en mördare! Du förgiftade fru Ramona. Det var hon och jag som skulle åka till Brüssel, hon och jag som skulle upptäcka världen! Hon skulle lära mig allt jag behövde veta, allt som var värt att förstå av konst och liv. Du mördade henne! Och nu är bara du och jag här...

Mari: Förlåt, förlåt! Jag ville bara att hon skulle bli full och göra bort sig. Du förstod inte vilken översittare hon var! Hon var egentligen elak.

Winge: Hon var erfaren och visste allt! Du hade en bra anställning. Du skulle lyssnat på henne istället för att vara svartsjuk. Nu får du jobba för Monteverdi istället. Vi måste överleva.

Mari: Men vad ska jag göra?

Winge: Du ska ta emot dom kunder som bordellvärdinnan bestämmer. Det gäller bara fram till jul. Men det är enda chansen. Vi är tvungna.

Mari: Ja, vad är det. Jag tar inte emot.

Uggla: Goddag Mari. Känner du igen oss?

Mari: Kommissarien! Doktor Borg! Vad gör ni här?

Uggla: Det tog lite tid att leta rätt på dig - men du vet nog vad vi gör här. Du är efterlyst.

Mari: Ja, det förstås. Är Reginald också efterlyst?

Dr. Borg: Reginald! Heter Winge plötsligt Reginald i förnamn? Tidigare hette han väl Arne, Åke eller Sven?

Mari: Han heter Reginald. Fru Ramona har döpt honom. Det kommer han inte ifrån.

Uggla: Men fru Ramona är död, Mari. Det kommer inte du ifrån. Var det ”Reginald” som förgiftade henne?

Mari: Nej, det var jag. Winge älskade henne, underligt nog.

Dr. Borg: Men det gjorde inte du, Mari?

Mari: Nej. Hon var kanske bildad och rik, men hon var elak på något sätt och Winge höll hon fången med narkotika. Men jag ville inte att hon skulle dö, bara att hon skulle bli full och göra bort sig, så att Winge såg hur dum hon var.

Uggla: Kärleken är blind, Mari. Det hade aldrig fungerat. Det var du som gjorde bort dig. Fullständigt!

Mari: Ja, jag förstår det. Men det är försent. Nu jobbar vi för Monteverdi.

Uggla: Nu är du arresterad och ska följa med oss. Du ska till Sverige och ställas inför rätta.

Mari: Ja, bara jag får åka hem. Tack, kommissarien. Ta mig härifrån! Men hur ska det gå för Reginald?

Uggla: Ja, var är han?

Mari: Han tar order av Monteverdi. Han har ett hemligt uppdrag. Han fick inte säga något, inte avslöja någonting. Men han var nervös. Han hade en pistol. Tänk om han skulle skjuta någon?

Dr. Borg: Han har förlorat mycket. Han kan tänkas vara suicidal.

Uggla: Han skulle alltså kunna ta sitt liv? Ja, heroinet har väl inte gjort honom klokare. Hans framtid kan verka förstörd. Förmodligen är Monteverdi en besvikelse för honom.

Mari: Ja, Reginald var desperat. Han ville åka till Norge och bryta sig in i Nationalgalleriet eller Munchmuséet för att befria Edward Munchs mästerverk. Han ville visa vad han kunde. Han ville klättra på fasader. Men av Monteverdi fick han bara tråkiga uppdrag som torped. Jag tror han tyckte att Monteverdi var obildad och inte levde upp till Fru Ramonas ideal.

Fru R: (framträder i ”immateriellt” ljus, som spöke)
Ja det är sant, Reginald. Det är sant! Tillsammans skapar vi vårt frihetsrike.

Winge: Men fru Ramona! Är du här?

Fru R: Jag är kvar hos dig, Reginald, för alltid. Du kan lita på mig. Det var inte meningen att jag skulle dö. Inte ens Mari ville det. Du måste leva och förverkliga mina avsikter.

Winge: Men hur, fru Ramona? Jag är slagen till slant. Och Mari sitter fast i Amsterdams glädjekvarter.

Fru R: Mari får sona sitt brott. Det har hon egentligen redan gjort. Kommissarien hittar henne. Du ska inte bekymra dig. Det finns ett testamente till dig som är undertecknat och giltigt.
Du har kvar min rubin! Du är mitt levande verk.
Nu har du en annorlunda karriär, en helt annan möjlighet!
Reginald, ta hand om ditt liv. Du är själv en konstnär!

Winge: Va? Är jag en konstnär? Men hur... kan det stämma? Ja, fru Ramona, det kanske stämmer. Jag skapar dig! Du är min. Nu kan jag skapa dig!

Epilog: