Kapitalets bön

Kapitalets bön avslutade min första solo-Lp ”Mitt hjärtas melodi” (1976), där den fullständigt bröt det annars väl sammanhållna temat av kärleksvisor och teaterlåtar. Den blev också inspelad på samlingsplattan ”Vi kan leva utan kärnkraft” som Silence gav ut före omröstningen. Strofen om kärnkraftverk är nästan den enda som inte är helt utbytt i denna uppdaterade version av en ironisk kuplett.
Atomkraft bytte namn nångång på 50 - 60-talet. Det måste vara en sorts kollektiv ideologisk kortslutning som har gjort ”kärnkraften” så lockande för politiker och vissa forskare. Det beror inte på förförisk reklam, utan är ett rent tankefel - man tror att den på något sätt är gratis. Man ”frigör” och ”tämjer” energin som finns latent i materian. Fissionskraften är ett besvärjande av framtiden, en strålande optimism, utopiska önskedrömmar från 50-talet.
Men denna ”kärnkraft” är ett ingenjörstekniskt elände, dyrt, dåligt och oavbrutet riskabelt. Plötsliga haverier visar bara på en situation som är ständigt labil och som kommer att upprepas när rutinerna av någon anledning bryter samman.
Fortfarande finns det tidningar som påstår att det saknas alternativ till kärnkraften, som om det rådde stenålder dessförinnan. Och som om ständigt ökad produktion, flygturism, lyxkonsumtion och miljönedsmutsning var den enda möjliga vägen framåt för mänskligheten.
För att legitimera kärnkraft varnar man för växthuseffekten av fossila bränslen. Det gör man naturligtvis rätt i - men det gör inte kärnkraften till den ekosmarta teknologi som kan ta över. Det inser man i många länder som Danmark, Österrike och Italien. Även Tyskland tänker avveckla och skapar med detta nya möjligheter till innovationer och ett demokratiskt hållbart samhälle. Det är bara att gratulera.
Sen är det någon skojare som har fått vårt statskontrollerade Vattenfall att satsa stort i Tyskland med både kolbrytning och kärnkraftverk. Svenska regeringar och politiker har medverkat till detta.
Jag skulle ha avrått, kan jag säga.