Tore Berger: Sångbok

1. Visor från Kolketorp

Kolketorp byggdes kring förra sekelskiftet och upphörde som skola när statarsystemet skrotades i början av 40-talet. När min far hade gått bort i mitten av 80-talet kunde jag köpa denna byggnad med sin rymliga sal nere i Sörmland. Jag var vilsen, behövde arbeta ostörd. Huset ligger för sig själv på lagom avstånd från traktens gårdar. Jag fick låta bygga om, beställa garage, måla fönsterkarmar, tapetsera, dra in vatten och avlopp.Tio år senare fick jag hjälp att inreda en del av vinden till skrivkammare och bibliotek, kunde avveckla lägenheten i Gröndal och mantalskriva mig på landet. Det blir förstås mycket bilåkning och digital mosaik ibland i TVn om kvällarna.

Årstiderna växlar. Texterna behöver inga kommentarer.

2. Kärleksvisor

Varje kärleksvisa har en riktning, ett föremål. Det är väl egentligen bara min första fru, Lena, som undgick denna ambition. Vi tog oss ut i livet och gjorde saker som att cykla från Stockholm och tälta hela vägen ner efter Göta kanal till Göteborg, vidare söderut till mina släktingar i Halmstad och Båstad, därefter på småvägar tillbaka via Småland och Lenas släkt i Åseda.

Men den självbiografiska aspekten lämnar jag tillsvidare därhän, och litar på allmängiltigheten. (Flera eventuella kärleksvisor har hamnat under andra kapitel i denna bok.)

Solnedgång vid Fagertärn återger ett faktiskt händelseförlopp, och är naturligtvis på detta vis rent självbiografisk. Först inspelad med Blå Tåget på Moderna Material, liksom även Hennes melodi.

Situation bygger på samma medodi som Hösten, fru Ramona. Det är från början min tonsättning av Erik Lindegrens dikt Idyllens höga hatt kreverar.

I stadens natt kallades först Dedikation. När den skrevs läste jag en bok av Lars Gustavsson. (En bra författare när man känner sig lite nere. Men jag minns inte vad boken hette.)

En kärlekssång blev med Kjell Westlings hjälp en lyckad inspelning som jag skickade in som demo till Melodifestivalen 1980 (där den spårlöst försvann).

Ditt eget ljus inleds på inspelningen med ett kaotiskt sammanbrott, som man kanske kan bortse ifrån.

Här är ett rum kräver en kommentar; då sista versen äntligen är struken. Det finns utrymme att också kunna befria inspelningen. Tillsammans med Se goddag representerar den här mitt första soloalbum ”Mitt hjärtas melodi” (1976). Kärlekstemat gjorde vissa recensenter upprörda (det ansågs småborgerligt), men jag fick en uppskattande biljett från Björn Afzelius.

3. Krönikelåtar

Strandens alla snäckor och fina stenar är oräkneliga. Men man böjer sig ändå ner för att leta, och hittar en särskild sten som man gärna vill visa. Krönikelåtar är visor och ballader med stoff ur det gemensamma minne som består av oräkneliga historier.

Visa från Ranstad. Sent omsider kom jag att läsa Åsa Mobergs gedigna bok om kärnkraft Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten. Det blir märkligt att höra major Björklund orera om för mycket statlig styrning, och samtidigt hävda kärnkraftens välsignelse. Utan skattemedel skulle det inte finnas någon kärnkraft överhuvudtaget. Kärnkraften vilar helt på statliga beställningar. Vindkraft och annat är småpotatis i jämförelse. Åsa har jobbat länge med frågan, och har mycket på fötterna. Men Ranstadsverket nämns bara i förbigående, utan särskilt mycket fakta. Resarch till visan har jag i stället fått från min barndomsvän Jarl Rosell, som var verksam som inhyrd konstruktör på AB Atomenergi och arbetade med konstruktioner för Ranstadsverket i början av 60-talet.

Upplands Väsby bibliotek. Jag bad min fru, Kajsa Ström, om underlag till denna historieskrivning när hon gick i pension från sin anställning som bibliotekarie.

Beträffande slaget vid Skagerack. Skildringar av örlogkrig, där havets föränderlighet infogas i striderna, är utmanade. Jolo skrev initierat om världens största sjöslag i Alla de unga lejonen, en bok som ingår i hans svit om första världskriget. Där driver han den journalistiska tesen att det var tyskarna som vann, med tanke på dom ojämna förlustsiffrorna. (3058 stupade och sårade tyskar mot 6768 engelsmän.) Men även om tysk ammunition och vapenteknik var effektivare, var det engelsmännen som hade den sjömilitära traditionen och behärskade valplatsen efteråt. Tyskland fick därefter satsa på ett smutsigt ubåtskrig mot handelsfartyg, en strategi som fortsatte under andra världskriget. I Johan Lupanders bok Skagerackslaget 1916 med underrubriken Titanernas kamp utreds det drygt dygnslånga händelseförloppet med alla materiella fakta redovisade.

Libau - Madagaskar. Det rysk-japanska krigets (1904 - 05) utgång var spektakulär. Det innebar början till det ryska kejsardömets fall. Resterna av den ryska Stillahavsflottan var instängd i Port Arthurs hamn, och tsar Nikolaj II beodrade sin Östersjöflotta runt jorden för att bryta den japanska belägringen. Detta var ett dödsdömt företag, en skrivbordsplan tagen helt utan insikt om den praktiska verkligheten.

För att göra en lång historia kort blev två tredjedelar av Baltiska flottan åtta månader senare skjuten i sank i Tsushimasundet av amiral Togos nyrenoverade slagskepp, moderna artilleri och stridsvana besättningar. Segern var fullständig. I fredsförhandlingarna bistods parterna av amerikanska diplomater.

Jag har läst två dokumentärromaner som i stort sett stöder varandra. Den litterära och politiskt detaljerade Tsushima av Frank Thiess, och Siste man från Tsushima av Gunnar Müllern (med uppgifter direkt från sjöofficeren Boris Tjetveruhin).

Det var en gång en dröm är skriven till Blå Tågets revival i slutet av 90-talet. Refrängens Man skrapade med nageln refererar till Lars Bäckströms dikt Efter frukosten (1962). Att skala en lök är en mer allmänt symbolisk syssla, exempelvis tillämpad av Peer Gynt.

En postmodernistisk intrig. Osynliga ubåtar sätter verkligen fantasin i rörelse, inte bara hos Carl Bildt. I fiktionens olika grader av möjliga sannolika, säkra, o.s.v. ubåtar, lyckades Ubåtsskyddkommissionen teologiskt sjösätta hela sex, varav tre miniubåtar. Detta föranledde regeringen att rikta en diplomatisk protestnot till Sovjetunionen. Kommissionens därmed politiskt verkliga ubåtar gav sedermera fredsforskaren Ola Tunander det utrymme han behövde för att i boken Hårsfjärden: det hemliga ubåtskriget mot Sverige (2001) belägga dom som utsända av Nato. Man kan jämföra med senare tiders påstådda ubåtar, som enligt major Björklund tvingar oss att begära fullt medlemskap i Nato.

Med tack till Ingemar Myhrberg för hans framsynta bok Ubåtsvalsen (1985)

Kalla kriget. Jag hade gått med i Vaxholms FNL-grupp, efter att i åratal ha insett det brottsliga i USAs krigföring. Vietnambulletinen som vi sålde handlade mest om det hjältemodiga vietnamesiska folket. Därför blev det en lättnad att läsa Från Jalta till Vietnam av David Horowitz, som närsynt utredde USAs diplomati efter andra världskriget. En hel del saker föll på plats.

Åsa Moberg spelade Kalla kriget, för säkerhets skull två gånger, i sitt sommar. Hennes producent hade i det längsta försökt lägga hinder i vägen, sin plikt likmätigt. Men sommarpratare har en särskilt ställning. (Åsa dokumenterade deras dialog i Musikens Makt nr. 2 1973 under rubriken elva samtal med en radioproducent ) Det är uppenbart att Kalla kriget aldrig annars skulle ha blivit spelad i Sveriges Radio, trots den påstådda vänstervridningen. Men man var tyvärr tvungna att rapportera om kriget i Vietnam, vilket ju alltid var otrevligt att höra talas om i liberala kretsar. Läs historia, sa Gunnar Helen. Han syftade säkert på USAs viktiga roll i andra världskriget. Det är detta som är historia, som lever kvar, medan det långvariga, kostsamma och brottsliga Vietnamkriget glöms bort. .

En krönikelåt som Kalla kriget måste med nödvändighet bli drastisk och summarisk. Den är enkelt rimmad, omväxlad med två fasta refränger mellan versernas berättelse. Den handlar inte om sovjetisk diplomati, annat än marginellt: Man stödde en regering i norra Iran/ för vädret var så vackert och oljan fin som fan. Och inte heller om Mao Tse Tungs fortsatta styre och eftermäle.

Men som det står i boken om Blå Tåget I tidens rififi (Norstedts 2012), är jag missnöjd med versen om Koreakriget. I slutraderna ersätts precision med allmän indignation. När jag satt och skrev av texten till datorn såg jag chansen att ändra detta. Jag tänkte på analysen av Nordkorea som världens enda nekrokrati, byggd på kulten av en död ledare.

4. Om historiska personer

Albertus Pictor hade jubileumsår 2009 - 500 år efter hans död. Efter spekulationer om hur han anlände från Tyskland, sammanfattar texten vad man vet om hans levnad. Det är en ballad i ordets ursprungliga mening; en berättelse på vers.

Två gånger har jag varit På Övralid innan jag läste Per I Gedins biografi Ett liv. Samtidigt med skrivandet hittade jag gamla tidningsklipp om Heidenstam som min far hade sparat. Dessa klipp hade en nostalgisk, närmast devot ton som bidrog till mitt intresse. På grund av Heidenstams åldersdemens kunde nazistiska intressen ta kontroll över Övralid och fördriva hans danska fästmö och trofasta stöd, Kate Bang.

Även Balladen om Rickard Sandler är inspirerad av min far, kommendörkapten Gunvald Berger. Sandlers klara ställningstagande för Finland under vinterkriget gjorde honom till idol i borgerliga kretsar. Men Per Albin Hansson tänkte djupare och längre.

Idén till Mannen av Marrakesh hämtade jag från ett gammalt nummer av Det Bästa, där Churchills livvakt, Thompson, berättar om episoden ifråga. I tolvårsåldern fick jag Churchills Min ungdom i julklapp. Senare har jag plöjt både Världskrisen 1911 - 1918 och sex volymer Andra världskriget. Det litterära nobelpriset var inte oförtjänt. I våra dagar skulle väl den omdömeslösa norska Nobelpriskommitén inte ha tvekat att också ge honom fredspriset. (Vilket ändå skulle varit mer relevant än vissa andra utdelade sådana.) Churchill var en konservativ och aristokratisk stridis, men det var nog andra egenskaper som gjorde honom till statsman. (Som envishet, humor, internationell erfarenhet, klassisk bildning och retorisk förmåga.) Hans specifika militära idéer var ibland katastrofala. Och i en analys av Skagerackslaget utövar han ren vänskapskorruption till förmån för amiral Beatty.

Amiral Spruance hette Raymond i förnamn och är ett bra exempel på en typ av begåvning som kunde göra karriär i USAs örlogsflotta. (I detta fall war of the Pacific, d.v.s kriget mot Japan.) Det var nya tider med hangarfartyg, sofistikerad telegrafi och signalspaning. Jag har inte läst någon biografi, bara dragit slutsatser av sporadiska notiser i bildverk om Stillahavs-kriget ( Han segrade och ingen amiral har segrat mer )

5. Humor & lätt ironi

En blandad samling visor, som hade kunnat bli fler om jag fått beställningar från någon annan än mig själv.

Sunset cruising kompletterar 50-talstemat i Mening och minnen samtidigt som den bryter den seriösa stilen. (Källa är boken Amerikanare med underrubriken krom, fenor och hästkrafter, 40-, 50- och 60-talare, Semic.)

Håll undan, Blackebergare och Till sjunde himlen gjordes till sånglustspelet Kvinnorna i Blackeberg, signerad Blå Tåget. Den hade också handlingen förlagd till 50-talet och sändes som radioteater 2003.

Perspektivet i Morgonstund är från min lägenhet i Gröndal i slutet av 80-talet. Det var också då, under den stora konstboomen, som Konstrond kom till - en glad kuplett med drastiskt korta beskrivningar av ett gäng då verksamma konstnärer, några av dem personligt bekanta. Dick Bengtsson hittades död i sin ateljé några månader efter inspelningen. Det var underligt att inse att frågan Dick Bengtsson, var är du? (ursprungligen en bildtitel, formulerad av honom själv) hade fått en ökad relevans.

Den någotsånär teologiskt bevandrade förstår att Hälsa Gud inte nödvändigtvis är ett utslag av religionskritik. Men en slipad kuplett mot tendenser i kristenheten.

Östersjövalsen var en lite för snabbt ihopkommen nidvisa från 1971 som snart blev inaktuell. Efter diplomatiskt erkännande något år senare var det möjligt att även inbjuda Östtyskland till Östersjökonferensen.(om den blev permanent, som i visan). Men titeln och den käcka melodin återstod, liksom miljöproblemen. Till CDn Moderna material gjordes texten mer tidlöst allmängiltig. (Här ytterligare något ändrad.)

6. Riviga ramsor

Mina kapitelrubriker är med nödvändighet vaga och ibland överlappande. Men det behövdes ändå ett uppsamlingsheat för några udda texter.

Evig tillväxt är förstås en omöjlighet, men tillväxt är inte desto mindre något som politiker av olika färg rutinmässigt hänvisar till. Kanske finns det inga verktyg inom den ekonomiska vetenskapen för en anpassning till jordens resurser.

Kapitalets bön är givetvis också en ironisk titel. Som ett brott mot den tematiska titeln avslutar den ”Mitt hjärtas melodi”. Till ”Mening och minnen” hade jag uppgraderat texten och endast behållit kapitalets tro på den s. k. kärnkraften. Fortfarande skriver man i DN och värnar om den ”billiga” energin. Men kärnkraften har aldrig varit billig och kommer att bli en tung börda för framtiden. Den förljugna propaganda som låg bakom utbyggnaden verkar fortfarande som ett aktivt gift i politiken. Kärnkraften (eller rätteligen fissionskraften) har hela tiden varit subventionerad med limiterade försäkringar, dolda avvecklingskostnader, olöst slutförvaringsproblematik och av verkligheten helt överspelade riskbedömningar. Läs gärna Åsa Mobergs bok ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten” som kom 2014 på Natur & Kultur.

Först blev Jag vill äga dig placerad som teatervisa, som den är skriven till ett manuskript av Marie-Louise Ekman. Det var en replik i pjäsen; jaget i visan är en roll. Alltsammans fanns liksom färdigt, nedlagt i språket. Men pjäsen kom aldrig fram. Och någon särskilt typisk teaterlåt är det ju inte.

Enbomvisan är en tidig låt, tillkommen efter läsningen av ”Säpometoder, tjallare och mytomaner” av Gustav Johansson. Kompet består av en kör, som rytmiskt upprepar ”Bli anklagad för spioneri”. Enbomaffären kommer tillbaka med jämna mellanrum som exempel på svensk McCartyism. Men denna visa har aldrig spelats i Sveriges Radio.

7. Teatersånger

Allt kan vara teatersånger. Och specialskrivna sådana finns också under andra rubriker - exempelvis Mälardrottning eller den drömska Lustfärden. Efter millenieskiftet fick jag en idé att binda ihop sångerna från radiopjäserna Fallet Ramona och Fru Ramonas testamente med dialoger och dramatiska scener till en kammarmusical som jag kallade Konsten, fru Ramona efter sången av Leif Nylén... Personerna var

Fru Ramona Dominant primadonna
Winge Vältränad och labil ung man
Mari Vilsen tjänsteflicka
Uggla Plikttrogen kommissarie
Dr. Borg Psykiatriker och flanör

Vad pjäsen har för ärende går inte att säga. Undertexten, den symboliska handlingen, kan tolkas som den svåra vägen till ett konstnärskap. Med tanke på alla fina melodier och starka sångtexter, trodde jag att den kunde tilldra sig intresse - åtminstone som underlag för vidare diskussion. Jag skickade manus, synopsis och en CD med befintliga inspelningar till ett tiotal teatrar.

Så fel jag hade! Dom enda hederliga refuserna kom från Göteborgs och Stockholms stadsteatrar. Men intrycket var att dom egentligen inte hade läst, utan trodde det var något politiskt från 70-talet.

Här har jag först samlat fyra Ramona-sånger.

Hösten, fru Ramona. I ekot av pjäsernas betydelse gjorde jag en anteckning i slutet av 80-talet, men skrev istället Situation på denna melodi som ursprungligen gjordes till en dikt av Erik Lindegren med titel från en målning av Stellan Mörner: Idyllens höga hatt kreverar. Men en tidig höst långt senare kom anteckningen till nytta.

Texten till Winges vals var omarbetad redan till live-skivan Blå Tåget på Fågel Blå, medan Dr. Borg och Flyende vals står kvar med bara enstaka ord ändrade sedan radiopjäserna.

Teaterlivet och Spelet slutar har båda kommit till användning i teatersammanhang. Inspiration till låtarna var ett manuskript jag fått av Marie-Louise De Geer Bergenstråle (som hon hette då). Jag hade flytt från Rindö till Masthugget i Göteborg, där en del av visorna till Mitt hjärtas melodi blev till.

8. Stockholmsvisor

Några är färgade av en viss epok - som Stockholms nya vals med stämningar från det sena 80-talet efter Palmemordet. Men staden känns igen, liksom den tidlösa känslan av När koppartaken lyser.

Mälardrottning är från början skriven för en revyprimadonna. Tyvärr var texten inte färdigtänkt när den först blev inspelad och tryckt på konvolutet. Margareta Garpe, som hade försett Astrid Assefa med material, uppmärksammade helt riktigt svagheten i fjärde versen. På eget bevåg strök hon den helt enkelt! Varför kunde hon inte meddela mig? Jag hade ju redan åtgärdat texten!

Stockholmskildringen i Sjuttiotals-schottis handlar om en enskild person. Refrängen tar man efter behag, där den behövs.

Från 70-talet kommer också Vädersolens märke, där Vädersolstavlans medeltid sveper undan den kommersiella samtiden. Men tavlan är ursprungligen utförd av Urban Målare på beställning av Olaus Petri. Den avbildar ett himlafenomen som ansågs ha profetisk betydelse under reformationen och Gustav Wasas regeringstid på 1500-talet. Första versens sista rad är sedan länge utbytt:till och från gatorna steg suset av vilda sommarängar. Tonsättningen är av Leif Nylén.

I Hagalund blev en av Blå Tågets bästa inspelningar. Funkisdrömmen Blåkulla byggdes i början av 70-talet efter rivningen av den gamla kåkstaden. En nyinspelning finns på CDn till boken Polaroid i Hagalund (upplaga 300 ex.) med bilder från rivningen av Hagalund med omgivningar i slutet av 60-talet.

Där återfinns också en variant av Jag tog bilen in till stan. Den är skriven 1968, när jag som mest höll på med polaroidkameran.

9. Innerliga sånger

En gång skrev jag andliga låtar på en konsertaffisch. Det vållade en underlig osäkerhet. En konsthandlare på ateljébesök ryggade tillbaka inför tre kors på en av mina målningar.

Jag ville inte gå ur svenska kyrkan när det var gängse i början på 60-talet. Jag fortsatte som passiv medlem. I tidens debatt skulle man antingen bli ateist eller katolik. Men jag var inte religiöst intresserad. Den militanta ateismen förefaller mig idag närmast som en fundamentalistisk sekt.

Men det finns förstås mycket att säga.

Dagen genom natten är titeln på en målning av Erik Olsson från 1935, tidigt inköpt av Nationalmuseum. Motivet i första versen är hämtat från denna målning, ett fönster i en bild som leder vidare i det nattliga ökenlandskapet. Jag tillägnade min svårt sjuka syster Helene denna sång.

Där jag bor är det ofta stjärnklart. Jag lånade en bok om stjärnbilderna - som verktyg att greppa något annorlunda fjärran. Men jag kan inte säga var på stjärnhimlen Svanen egentligen återfinns.

I Stagnelius dikt Lustvandringen fann jag en form och melodi som överfördes till Lustfärden. (Stagnelius var en viktig referens i radiolustspelet Kvinnorna i Blackeberg, där Kanaans strand faktiskt ligger.)

Texten till Av Tomhet bar iväg med strofer ur ett omisskännligt andligt landskap. Ett begrepp som ljuset från ingenstans refererar till klassiskt ikonmåleri. Kjell Westling kallade låten för en gavott, och den har verkligen något av dansmelodi i rokoko.

Texten till Spår är bearbetad åtskilliga gånger, efter misslyckade inspelningar. Först hette den bara Sång, men den hade kunnat heta Dröm eftersom den består av minnesfragment från en sådan. I slutet av inspelningsdagarna till MENING OCH MINNEN föreslog jag ett improviserat försök i New Orleans-stil, medan musikerna ännu var kvar.

En diktares död skrevs efter mordet på John Lennon. Tredje versraden är senare åtgärdad.

Ave Maria är skriven i slutet av 70-talet till Schuberts kända melodi. Vers 4 och 5 har bytt plats till denna publicering.

Idén till Om jag bara lutar... dök upp på legendariska Sprängkullen i Göteborg i mitten av 70-talet.

10. Årstider, Rindö

Här blir det praktiskt med rak kronologi (och inte omvänd, som jag annars gärna använder).

Det finns ett polaroidfoto på fallna löv taget 1969 i skogen på Rindö, från ungefär när jag skrev En höstbild. Den spelades in till Vargatider 1970, medan En sommarbild kom med på Brustna hjärtans hotell 1972. Vintersöndag (eller En vinterbild ) ekade på Slowfox 1974. En vårbild gjordes 1976 till min solodebut Mitt hjärtas melodi.

Vårvintermånad är epilogen på Rindö. Den blev skriven i ett svep med melodi och allt och spelades in till Upp över skummet 1984. Texten publicerades något år därefter torrt och utan förklaringar i ett nummer av den litterära tidskriften i minne. Där måste Tommy Körberg ha fått syn på den.

Han borde ha förstått att den redan var tonsatt och inspelad, men det framgick ju inte av tidningen. 1987 fick jag veta att han givit den till sin ackompanjatör, Stefan Nilsson, för tonsättning. Men jag fick aldrig höra eller godkänna resultatet. Den kom inte med på den då aktuilla skivan och jag trodde att saken var utagerad. Men våren 2014 fick jag reda på att den fanns på Spotify. Min son Andreas hjälpte mig att lyssna på den.

Jag var inte nöjd. En visa kan ha olika melodier, men tonsättaren måste förstå textens rytm, som i det här fallet är 3/4-takt. Det blev en omständig process att få bort den. Efter en inledande kontakt försvann Sonys representant och svarade inte på mejl. Jag fick så småningom hjälp av en jurist från SKAP. Mina motiv ifrågasattes. Efter åtskilliga månader lyckades han genomdriva att Tommys version togs bort från Spotify. (Jag skulle verkligen önska att Tommy ville försöka med originalmelodin.)

11. En gång i världen

Rubriken samlar texter med mer eller mindre självbiografisk anknytning. Jag tog bilen in till stan kunde funnits med, om den inte sorterade underStockholmslåtar.

Grabbarna från söder. Lumparminnen är ofta tråkiga för dem som inte var med. Det här är ett försök att ändå berätta. Den omvittnade olyckan inträffade i november 1957.

Skaw race -66. Berättelser om stormseglatser kan möjligen konkurrera med värnplikten i tristess. Det kommer lätt in ett element av skryt och bravad, medan hav och vind och elementens raseri inte låter sig skildras. Men med en enkel melodi blev uppgiften intressant. (Poeten Gunnar D. Hansson har berättat hur han hjälpte sin far att bärga en norsk besättning som gått runt med sin båt på samma bog som vi under denna havskappsegling.)

Problem. På Fågel Blå-konserterna 1981 blev denna text bara deklamerad. Senare anlände en valsmelodi..

När jag föddes var det krig. Den motsägelsefulla blandningen av krig och kristendom var det nog många barn som växte upp med.

Till Skagen. Jag blev tvungen att revidera den sista versen, som väl fortfarande känns lite för privat. Man kan faktiskt stryka den, och stanna vid utflykten till Skagenmålarna vid förra sekelskiftet. Och ta om första versen som avslutning!

(Sambandet mellan Till Skagen, Problem och den långt senare skrivna Skaw race blev manifesterat i kompositionen Skagerack som del av en ljudinstallation, beställd av Sthlm Stad, på ett äldreboende i kvarteret Svalrocken, Långbroberg.)

12. Emblematiska sånger

Ett knippe sinsemellan olika låtar som kanske mest jag själv upplever som emblematiska - det vill säga symboliskt markanta eller på något sätt bestämda i betydelse.

Villanella -55. Innan han omkom i en dykolycka 1956, rapporterade upptäcktsresanden Olle Strandberg från någon söderhavsö hur infödingarna sjöng den senaste calypson, med omkvädet Hillevi Rombin is Miss Universe. Sommaren 1955 hade jag fyllt 17 år. Berättelsen Språkresan i boken Mening och minnen handlar om en månad i Darmstadt, tio år efter andra världskriget. Konturerna av vad kriget innebar började tränga in i mitt medvetande.

En Mr. Walker har av Gert Z. Nordström i boken konst bilder pedagogik (2011) analyserats som exempel på ett litterärt självporträtt. Uppsatsen heter Två självporträtt.

Och du som är ett barn Texten undviker kristen symbolik med hjälp av dom fyra elementen. Den skrevs ursprungligen på beställning av Aja Eriksson för filmen Möte i Kosmos. Sedan dess har jag spelat in den två gånger. Men efter påpekande från min dotter Vera Mårtens har verserna tre och fyra fått byta plats.

Dröm en dröm. Ja, vad ska man säga?

Tidens gång är en sorgmarsch, inspelad först med Stockholm Norra. Senare gjordes en version till Prickar på mitt golv, varifrån den fick ge namn åt en samlings-CD med urval från mina LP-skivor.

Vägen till Klondike. Det finns en fantastisk bok: Guldgrävare i Alaska av Murray Morgan (R & S 1969) med svenskättlingen E. A. Häggs fotografier.

Det var en sådan dag blev en ofta använd slutlåt för Blå Tåget.