Nyligen

Tore Berger sjunger på konstnärsklubben

"Åtskilliga låtar av Tore Berger" presenterades i Konstnärsklubbens lokaler onsdag 15 september av bokens redaktör Gunnar Åsell och melodiredaktören David Lindberg, med ett sångprogram av Tore, ackompanjerad av Peter Holthausen och Patrik Strömdahl.

Hökis visrum 21/8 2021

förrBild: Mikael Lindström

Det var hedrande att bli inbjuden till denna lilla gatufestival i Hökarängen. När Peter Holthausen inte kunde vara med, hade jag frågat arrangören efter någon som kunde kompa, och fick på det viset kontakt med Björn Arnehall, som veckan innan tillsammans med sin fru gjorde en utflykt ända från Nynäshamn till vårt sörmländska residens för några timmars repetition.

Jag hade aldrig varit i Hökarängen tidigare. Utmed gågatan lyste lockande neonskyltar till små affärer och restauranger. Framför en liten permanent scen stod några rader abonnerade stolar. En omväxlande skara artister skulle framträda en dryg halvtimme var. Hökis visrum var en liten affärslokal till minne av Cornelis Vreeswijk, som drevs av en lokal förening. Under sitt första äktenskap hade Cornelis varit bosatt i Hökarängen.

Det fanns anledning att inleda med anekdoten om när jag 1991 skulle ta emot Cornelispriset. (Egentligen är det ingen anekdot, utan ett ganska tråkigt minne.) Jag hade då blivit uppringd några veckor i förväg, och fått reda på att jag var nominerad. Jag blev totalt överraskad. Det visade sig vara en tjej jag känner som ansökt för min räkning. Om jag stod bakom denna ansökan skulle priset bli mitt. Det var bara ett villkor: det fick inte läcka ut till pressen! Jag fick inte yttra ett knyst om detta till någon, innan offentliggörandet vid en särskild tidpunkt. Anledningen till detta fick jag inte reda på.

Jag tackade ja, naturligtvis. Jag kunde använda pengarna. Hursomhelst ville jag inte göra henne besviken, hon som nominerat mig. Dagarna efteråt grubblade jag över det påtvingade hemlighetsmakeriet. Var detta normalt? Borde jag inte inviga Leif och Torkel, mina vänner i Blå Tåget, som båda jobbade på DN vid denna tid? Var det kanske ett svek att inte ge dom chansen att förbereda en informerad och genomtänkt notis?

Jag visste ju inget om hur det går till på tidningsredaktioner. Så långt sträckte sig inte vår gemenskap. Men vi hade en avtalad träff några dagar därefter. Det blev på något sätt enklast att berätta om Cornelispriset, och noga påpeka för Torkel och Leif att publicering måste vänta till efter tillkännagivandet.

På morgonen den stora dagen fanns ändå en liten notis om Cornelispriset i tidningen. Det var en glåmig morgon. Jag hade ställt väckarklockan för att gå upp, och måste ta bilen för att hinna till den avtalade mötesplatsen. På Dalagatan nära restaurang Tennstopet, där ceremonin skulle äga rum, möttes jag av två riktigt sura gubbar vid namn Silas och Petrus. Jag var inte deras personliga favorit. Det var verkligen en mycket dyster situation. Det gick ju inte att förklara vad som hänt. Jag funderade ett ögonblick att bara dra därifrån och skita i alltsammans.

Men jag var inte riktigt vaken denna glåmiga morgon på Dalagatan. Allt var overkligt. Det är inte riktigt min stil att bli förnärmad, vara stolt och ta mig själv på blodigt allvar. Livet är skitigare än så.

Och visst är det en kul anekdot, om man förkortar den lite. Det vore konstigt om ett pris efter just Cornelis bara skulle kunna utdelas till lydiga trubadurer som fogar sig i reglerna. (Jag gillar Cornelis. På Rindö i början av 70-talet spelade Gunilla och jag den där skivan med samba, trasiga skor och Personliga Persson om och om igen. Och när Leif och jag hade ordnat en utställning som hette MUSIKENS MAKT i en lokal på Skeppsholmen, så dök Cornelis själv upp på ett offentligt diskussionsmöte vi hade där. Han sa ingenting, men satte sig på golvet och följde det hela.)

Det smärtsamma handlar om min belägenhet vid denna tid. Jag hade lagt ner min solokarriär - i den mån jag haft någon sådan. 80-talet hade varit besvärligt, kan man säga. En pågående identitetskris - i och för sig kreativ. Det blev sammanlagt fem LP-skivor. Med lite support hade jag nog kunnat bli lönsam. Men det hade krävt en smart producent som ordnat någon turné eller velat introducera mig på Stockholms cabaretscener. Min dotter Vera föddes 89. Jag hade mer eller mindre tvingats retirera till mitt ursprung som bildkonstnär. Och den helt annorlunda, intressanta men rätt egendomliga konstbranschen, som jag lättad hade lämnat bakom mig i slutet på 60-talet.

Och nu visade det sig att kulturredaktörerna på Expressen och Aftonbladet ville uppmuntra med en hedrande belöning. Det var ambivalent. Lite för sent, kanske. Pressmötet på Tennstopet blev förstås en avslagen tillställning i dom bristfälligt vädrade lokalerna, som fortfarande stank av rök och öl. Ingen, vare sig undertecknad, personal, arrangörer eller journalister, var på riktigt bra humör denna förmiddag.

Men tillbaka till Hökarängen, utanför Hökis Visrum i augusti 2021. Björn och jag hade testat flera låtar till vårt framträdande. Programmet blev till slut:

Det ska sägas att sånganläggningen inte lät särskilt bra. Det var inget fylligt barytonregister, utan knastrigt ljud och plötsligt inträffade rundgångar. Till ”Konstrond” hade jag med mig c-klarinetten. Jag borde ha bytt rör, men det är en omständig procedur. Det gamla kanske höll för en spelning till...

Men publiken var med på noterna, och sångerna gick ändå fram, bortsett från ”Dröm en dröm”, som snarare blev en mardröm. Jag hamnade fel, men fortsatte sjunga som om det regnade. Det fanns inga garantier för en lyckad återstart. Kanske kunde låten uppfattas som extra svår och djupsinnig, till alla de uppmaningar texten består av.

”MÅLADE ORD II”

GALLERI NORDOSTPASSAGEN i Trosa Skärgårdsgatan 11, mellan torget och hamnen. 3 - 18 juli 2021. Öppet: fredag, lördag, söndag 13 - 17.
Två trädgårdskonserter med publikanmälan: söndag den 4/7, med Peter Holthausen på gitarr. Och på finissagen den 18/7, med Peter Holthausen och Patrik Strömdahl.
förr

I maj 2017 hade jag egentligen min första utställning med målade ord. Det var hos Ekvall & Törnblom på Hornsgatspuckeln - nära och bra till Tavastgatan 13. Men jag kallade det bara för ”måleri”. Repertoaren var medvetet begränsad - jag nöjde mig med OKÄND och EVIG. Men det räckte långt.

Förra sommaren blev det ”Målade ord” på Nordostpassagens annex i Trosa, då med lite fler kombinationer av dom nötta plåtschablonerna. Och med vissa tillägg i skrivstil.

”Målade ord II” är alltså min tredje utställning med detta tema. Fortfarande är det ett begränsat urval av ord. Formellt är det långt ifrån ”action-painting”, som en gång på 50-talet. Men det är verkligen en experimentell verksamhet. Känsla och tanke utgår från att följa impulser, omedelbara ingivelser, för att undvika det bevakande och lite inskränkta förnuftet. Jag leker med ord, fjärran från att vilja åstadkomma publicistiska skandaler. (Vilket annars kanske skulle vara enkelt, som en genväg till uppmärksamhet.)

Efteråt följer naturligtvis en sträng värdering av resultatet. Det är märkligt hur fel eller rätt det kan bli.

”Konstrond” från trädgådskonserten 18/7.
Inspelad av Sigfrid Carlsson.

MÅLADE ORD

Nordostpassagen Trosa 4 - 19 juli 2020

norge

Det kommer kanske från skivomslagen. CD-formatet har gjort det ändå mer relevant att integrera namn och titlar i bildens helhet - att måla ord. Det kommer ju också från affischerna. (Men banderoller målade jag inte ens på 60-talet - även om jag gick i demonstrationståg under uppmaningen USA UT UR VIETNAM.)

Som prenumerant på Rondo var jag med under epoken med konkret poesi på 60-talet. Då hade jag debuterat med prosapoemet ”Den moderna ugglan” i nr. 2 1961.

”Sextiotalet kom och gick/öppet som ett ögonblick”, för att citera ur Allt var liksom i rörelse av Leif Nylén.

Sent på hösten 1968 målade bandet som senare kom att heta Gunder Hägg/Blå Tåget den kollektiva frisen ”Mysigt hemma hos Boy-Boy” på Galleri Karlsson. Där blandades motiven med lekfulla sentenser och politiska provokationer. Det fick en långvarig betydelse.

Sedan länge har jag haft ett alfabet av schabloner liggande i ateljén. Jag testade häromåret med min signatur TMB och fortsatte prövande med ord som OKÄND, EVIG, LAGOM. Det tog skruv! Men nu var det inte bild som tidningssida eller grafisk layout, utan ord stavade genom bilden. Ord som talar för sig själva och färgar motivet. Målade ord.

Nordostpassagen Trosa 4 - 19 juli.
Skärgårdsgatan 11
Hemsida: www.gallerinordostpassagen.se

”I ett underjordiskt land”

Peter Holthausen ackompanjerar när Tore Berger sjunger nyskrivna visor såväl som låtar från tiden med Gunder Hägg/Blå Tåget. (Trädgårdskonserterna kom att äga rum 7 och 17 juli.)

snabbkopX

VÅRVINTERMÅNAD

Visor av och med Tore Berger

SNABBKÖP 14 mars kl.19.oo Ljusstöparbacken 1. Gröndal (insläpp 18.30).


"Skaw Race"

skew_race ”Lilla julafton” på Konstnärsklubben med Patrik Strömdahl och Peter Holthausen. Bild: PerE Berger.

Snabbköpet

Det gick bra. Fullsatt, trevlig stämning, lyssnande publik. Peter Holthahusen på väg ut efteråt med gitarr och förstärkare. Fotografiet taget av Patrik Strömdahl.

Tore Berger aktuell med singeln Long Range Desert Group på Sveriges ambassad i London!

Dessert

Tore Bergers sång Long Range Desert Group bygger på de svenska författarna Karl-Gunnar Norén & Lars Gyllenhaals bok Spökpatrullen om det engelska förbandet Long Range Desert Group, som i ökenkriget mot tyskarna i Sahara 1940–1943 blev känt som Spökpatrullen. I fredags ramade Tore Bergers sång in den internationella lanseringen av den engelska utgåvan av boken: The Long Range Desert Group - History & Legacy, som presenterades på Svenska ambassaden i London, där de svenska författarna medverkade tillsammans med anhöriga till förbandets veteran Bill "Swede" Anderson och Jack Mann - en av de överlevande engelsmännen i det mytomspunna specialförbandet.

- Jag tyckte att det kunde vara ett omkväde till en riktig brittisk publåt, berättar Tore Berger. Så jag läste och skrev. Men det tog lite tid och krävdes flera rådgivare. Och givetvis sjunger jag inte själv - det måste vara en genuint brittisk accent. Thomas Henley och en vän till honom hade hälsat på mig på landet för en intervju om 70-talets proggmusik. Senare mejlade han en musikfil med egen sång. Det var naturligt att tillfråga honom om uppgiften.


TMB 80 år

GALLERI NORDOSTPASSAGEN

I sommarnatten rakt från söder
över Erstavikens vattendrag
är månen sol och natten dag
vid Solsidan där taken glöder 

När hus och bilar slumrar sött
tar dagdrömmarna enkelt över
Det borgerliga livet söver
men rökaren blir inte trött

Längst mångatan till Tyresö
han svävar genom framtidsöden
Drar in den njutningsfulla glöden
”Aldrig kommer jag att dö!”
Maneminne

Måneminne - restaurerat 50-tal

8 - 23 september på Galleri Nordostpassagen Djurgården

Det var nog en 40-årskris. Jag upptäckte att mitt liv inte hängde samman. Jag var vilse. Till slut hamnade jag hos en psykiater, som fick mig att återuppleva min födelse, och därmed kunna inleda en berättelse, en båge från begynnelse till nutid. Allt sedan dess har jag försökt förstå, laga och renovera mina havererade och ofärdiga gamla målningar, särskilt sådana från min studietid: Konstfack 1955 - 57, Valand 1958 - 62. Det är en mycket konservativ sysselsättning, ett stilla och defensivt hantverk. Idag är jag 80 år.

Kristinehamn

Lördagen den 15 september kl. 19.00 framträdde jag i Ölme Diversehandel & Café tillsammans med musiker från Varnan Vis- och folkmusikförening:



Det blev en minnesvärd konsert, en sorts fortsättning på mina 80-årsgalor där både Maria och Rune sjöng vissa låtar. Maria tog Och du som är ett barn och var med på flera andra i duett med Tore. Rune deklamerade sin dikt om John Lennon inför En diktares död och sjöng På Övralid och Dröm en dröm.


YTF - Stockholms visfestival

Söndagen den 1 juli kl. 14.45 framträdde Tore, effektivt och känsligt ackompanjerad på gitarr av David Andersson, på Stockholms visfestival i Kungsträdgården med ett komprimerat program:


tore i tallin

Foto: Karine Mannerfelt

Resa till Estland 4 - 8 juni 2018. På nationaldagen var det mingel på svenska ambassadens innergård i Tallinn. Tore med Kaianders Sempler. Jaan Manitski, vars privata konstmuseum vi besökte dagen därpå, står längst till vänster mot en mörk dörr.


Tore Berger 80 år!

Tre kvällar på Pygméteatern. Husorkester: Bo Nordenfelt, Sigge Krantz, Ville Krantz

Lördag 26/5 Värd: Torkel Rasmusson

Vinjett: ”I mitten av allt”

Torkel
”Jag har sett det förr.” med Tore på B-klarinett
Vera Mårtens
Tore och Vera inleder tillsammans med ”Tidens gång”. Sedan Vera med ”Och du som är ett barn” och ”Teaterlivet”. ”Beträffande slaget vid Skagerack”. ”Vädersolens märke” som gemensam avslutning.

Paus

Torgny Sjöstedt, Thomas E. Frank, Anders Björkman:
”Balladen om Rickard Sandler”
Cecilia Thorngren
”Mälardrottning” Klaviatur: Claes von Hejne
Martin Rössel
”Äntligen ensam igen”
Karin Biribakken
”I Hagalund” Kompar sig själv på oljefat,
Tore
”Upplands Väsby bibliotek”
Anita Berger
”Det var en sådan dag” på dragspel

Avslutande chorus med alla deltagande musiker.

Söndag 27/5 Värd: Carl-Johan De Geer.

Vinjett: ”I mitten av allt”

Carl-Johan
”Vintersöndag” Deklamation.
Eva Lagerheim
”Vårvintermånad”, ”När koppartaken lyser”
Thomas Stålberg
”Stockholms nya vals”
Per Filip
”Albertus Pictor”, ”Dagen genom natten”
Tore
”Sonetten på slätten”, ”Visa från Ranstad”

Paus

Björn Lövgren
”Situation”. ”Teaterlivet”. Klavitue Johannes L B Holst
Karin Biribakken
”I Hagalund” Kompar sig själv på oljefat,
David Andersson
”En visornas fantom”, ”Morgonstund”
Tom Henley
”Long Range Desert Group”
Kjerstin Norén
”Höstenlåten” a cappella.
Carl-Johan
Deklamation. ”Det var en sådan dag”
Tore
”Upplands Väsby bibliotek”, ”Augusti 2016”

Måndag 28/5 Värd: Morgan Palmqvist

Vinjett: ”I mitten av allt”

Morgan Palmqvist
”Vårvintermånad”
Björn Lövgren
”70-talsschottis”, ”Teaterlivet.” Med anekdot ur detsamma.
Gerhard Hoberstorfer
”Det var en gång en dröm”, och ”Kalla kriget” kompad av Leif Jordansson,
Roland Keijser sitter in på sopransaxofon.
Eva Lagerheim
”Jag vill äga dig”
Leif Jordansson
”Winges vals”
Andreas Berger
”En sommarbild”
Publiken och husbandet med allsång, Roland och Tore på sopransax och klarinett
”Det var en sådan dag”

Paus

Morgan Palmqvist
”När koppartaken lyser”
Tore
”En postmodernistisk intrig”
Tom Henley
”Long Range Desert Group”
Karin Biribakken
”I Hagalund” Kompar sig själv på oljefat,
David Andersson
"Någonstans en gräns” ”Av Tomhet”
Kaianders Sempler
”Beträffande slaget vid Skagerack”
Tore
”Libau - Madagaskar”, ”En mr. Walker”

Den 27 april kl 13.00 disputerade Morgan Palmqvist på avhandlingen ”Första klass mot framtiden. En musiksociologisk studie av Blå Tåget”.

Det hela ägde rum i Göteborg - Institutet för kulturvetenskaper, Vasa B, Vera Sandbergs allé 8.

TORE BERGER
Konstepidemin 22-25 mars 2018
En postmodernistisk intrig
Konsert Torsdag 22/3 Åttan

Liksom på nya CDn stora frågor – inga svar framträder Tore med sin dotter Vera Mårtens

Supporting acts:
  • Torgny Sjöstedt
  • Thomas E. Frank
Övriga musiker:
  • Anders Björkman: bas
  • Hampus Andersson: gitarr
  • Jonny Wartel: tenorsax
  • Michelle Collins: sång m.m.
  • Vincent Vensal: gitarr
Inträde 180 kr
Förbokning: sms eller swish till 0705 98 49 95
Servering av mindre rätter
Adress: Paviljong 8, Carl-Erik Hammaréns backe
En nytryckt verklighet
Allans cafe Utställning 22 – 25/3 Bageriet

Polaroidfoton av Tore Berger från 60-talets Stockholm och Göteborg
Lokal: Galleri Bageriet, Carl-Erik Hammaréns backe
Vernisage torsdag 22/3 före konserten
Öppettider: To-Fr 16-19, Lö-Sö 13-17

Ekvall+Törnblom Hornsgatspuckeln 6 - 17 maj 2017

Finissage-spelning: onsdag 17 maj kl. 18.00 med Bo Nordenfelt och David Andersson

Stora frågor, inga svarStora frågor, inga svar

Yngve Lundh är död. (DN. 30/3)

Han blev 92 år gammal. Till yrket var han målare. Jag minns rubrikerna från början av 50-talet. Det var inte utan anledning han fick en vers i Håll undan Blackebergare ( text ).

Tore och Kajsa på Järntorget, Göteborg Tore och Kajsa på Järntorget i Göteborg den 6/4 2017 Bild: Gunnar Danielsson

Beträffande slaget vid Skagerack och andra visor.
Musikvalvet Baggen Svartmannagatan 27 Gamla stan 4 juni.

Det är 100 år sedan världens största sjöslag ägde rum i Nordsjön utanför den Jylländska kusten. Det var dom tyska och engelska flottorna – slagskepp, slagkryssare, lätta kryssare, jagare, torpedbåtar – som drabbade samman 31 maj – 1 juni 1916. Sammanlagt 250 fartyg var involverade. Men inget flyg och inga ubåtar. I programmet ingår också Libau – Madaskar, en sång om den ryska östersjöflottans påbörjade färd runt jorden under det rysk-japanska kriget 1904 – 05. Liksom ett modernt skillingtryck om den amerikanske amiralen Spruance. Men sen är det många andra och mera fredliga visor, naturstycken, ballader och politiska kupletter. Alla gjorda av Tore Berger och framförda av Tore, hans dotter Vera Mårtens och Bo Nordenfelt på gitarr och andra stränginstrument.


Lördag 6 Februari kl 19.00 hos Izzy Young

Två profiler inom den svenska proggmusiker delar på kvällen. Tore spelar nya sånger och Torgny kanske sjunger något från LP:n Love Explosions Bästa Låtar (1970, producent Tore Berger) Övriga musiker: Vera Mårtens, autroharp/sång, Bo Nordenfelt, gitarr och Göran Berg, bas.

tbEpedemin8Banner

Samarbetet fortsatte på Konstepidemin i Göteborg lördagen den 19 November, paviljong 8. Repetition dagen innan med Torgnys band. Anders Björkman, bas, Hampus Andersson, trummor, Tore, sång, Torgny Sjöstedt, gitarr och Thomas Frank, gitarr.

Tore sjunger Tore Berger med Torgnys band

Göteborgs visfestival
Onsdag 24 febr. 2016. Stadsbiblioteket Götaplatsen

Tore solo På Göteborgs Stadsbibliotek

Erland Melanton i Olle Nymans ateljé är slut

Jag deltog i finissagen, där Lotta Melanton, med hjälp av ett urval målningar, berättade lite Om Erlands verksamhet fram till sin för tidiga död. Som en av flera skrev jag en liten text i katalogen (här utan konstiga tryckfel):

Olle Nyman och Erland Melanton – jag visste inte att dom kände varann. Men båda var viktiga under min tonårstid på 50-talet. För länge sedan skrev jag en bildsida i DN om Quai Malaquais, den strama lilla oljemålning som finns på Moderna Museet. (Utan att veta att en av byggnaderna där måste vara den franska Konstakedemien.) Jag anförde den som exempel på den ultimata tavlan att hänga på väggen hemma bakom soffan.

Det fanns en liten provokation i detta, mot det bildförakt som jag uppfattade i det alltmer konceptuella och förment postmoderna kulturklimatet. Att oljefärgstavlor kunde fungera som heminredning ansågs banalt och ovidkommande. Men det dekorativa har alltid varit en av bildkonstens viktigaste uppgifter. Med elegans förenar konstnären form och innehåll, yta och djup.

Det måste varit 1953 som jag gick som specialelev på onsdagkvällar för Erland Melanton. Givetvis på Konstfackskolan, som då ännu låg i orörda klarakvarter på Mäster Samuelsgatan. Hur hade man råd att riva en så användbar byggnad?

Jag tror kursen hette fri målning och vi befann oss i en sal med långa bord, på vilka man kunde arrangera stilleben. Det fanns saker att ställa fram, keramikskålar, frukter – men också små färgade lådor att ställa i intressanta vinklar och skuggförhållanden. Det var underbart kul att pröva sig fram med underliggande komposition och gouache. Erland var en god pedagog som inte la sig i för mycket, men kunde komma med öppnande kommentarer. Hård konturering var givetvis inte en tillåten genväg. Det blev lärospån, ett kunnande som snarare handlade om filosofi, ett avkodande av det synliga, än om hur man åstadkommer godkända konstverk.

I samma zenbuddistiska anda fick jag några år senare prya några veckor en sommar hos Erland ute i Viggbyholm. Uppgiften var att fernissa utemöblerna – ett enkelt jobb med doftande linolja, som just måste ske utomhus. (Den eleganta svärtan på mina egna utemöbler vittnar idag om åratals oljebehandling.) Från ateljén kunde jag ändå uppsnappa intryck av skisser och kartonger till biblioteket i Västerås, som han då höll på med. Det skulle vara kul att se hur det verkligen blev – om det nu är kvar så här långt efteråt. Många blibliotek har ju numera fått stryka på foten eller degraderats till mindre påkostade lokaler.

TORE BERGER: MENING OCH MINNEN
Från Konstfack och Valand (1955 – 63).

Kommenterat med ekfraser och annat. Krognoshuset 25 april till 24 maj 2015.

Det är en extremt defensiv verksamhet. För några år sedan var jag på minigalleriet Örhänget med oljemålningar från Konstfackstiden. Men tiden hade inte stått stilla; flera av verken var åtgärdade senare. Dessutom hade jag försett målningarna med små dikter som tolkade eller komplicerade verken. Dessa så kallade ekfraser är tillkomna på senare år. Annars har jag hållit på länge med detta utan att bekymra mig om det sammanlagda uttrycket. En lugnande syssla, spridd över decennier. En sorts renovering, ett hejdande av tiden, fullt i linje med Konstens evighetsperspektiv – Ars longa, vita brevis. När man då för tiden hade lämnat in till Liljevalchs vårsalong fick man besked via brev i avlånga vita kuvert: R eller A – refuserad eller antagen. På vårsalongen 1958 fick jag tre R och två A. I recensionerna efteråt kunde man läsa om någon enstaka informell Gossen Ruda , Jag sålde den ena, men Händelse i storformatet F 50, som jag djärvt rådbråkat i pojkrummet på vinden, blev som av en händelse kvar i min ägo. I början av 60-talet var Vårsalongen en enda kökkenmödding av spontanistiskt måleri. Men då hade jag gjort värnplikten och tillsammans med min fästmö Lena Permér flytt eller flyttat till det fjärran Göteborg. På Valand lärde jag mig annat. Det var mycket äventyr. Det är det i och för sig fortfarande.


Tillgången

En ljudinstallation i två delar för trygghetsboende i kvarteret Svalrocken. Spadvägen 5 – 7 Långbroberg, Älvsjö

Invigning under högtidliga former tisdag 11 juni kl.14.00.

Del 1: Så upprepas du

(Publicerad 1967, spelades in 2010 till bilderboken Polaroid i Hagalund.)

Del 2: Skagerack

Komposition 2012 i samarbete med Peder af Ugglas.